Den orientaliska dansens rörelser är sprungna ur gammal folktradition från länderna i norra Afrika och Mellanöstern. Enligt muntlig tradition har den rest till Egypten med de folk som senare kom att kallas romer ("zigenare", "gypsies" vilket kommer av en felaktig uppfattning om att de kom från Egypten), vars ursprung finns att hitta i nutidens Rajastan.

Den migration som förde dem till bland annat Egypten, där de kallas ghawazee, fortsatte enligt denna teori längs med Medelhavets norra och södra kust. Flamenco sägs enligt samma teori vara resultatet av ett möte mellan de moriska och sydeuropeiska grenarnas dans- och musiktradition.

Dansformen har utvecklats och spänner över allt från genuin folklore till den mer flärdfulla cabaretstilen (som i väst kallas magdans). Det finns många olika inriktningar och stilar. Den klassiska egyptiska stilen kallas ibland Raqs Sharqi (vilket betyder dans från öst/Orienten) och är den form som mest framförs och lärs ut i Sverige.

I danserna används ofta ett höftskynke för att markera höfterna. Kabarédansare använder på scen ofta den tvådelade kostym (badla) som man brukar associera med magdans.